Jag får välja att tro på att min tid kommer någon gång. Den måste göra det. Tro och hopp går hand i hand och just nu kramar jag extra hårt om den där handen. Jag har blivit sårad, besviken, arg och känner mig hopplös.

Mitt självförtroende har blivit överkört och det kommer ta ett tag innan den har återhämtat sig. Även om det kommer att ta tid, kommer det bli bättre. Det blir väl bättre..?